Grekland 1995,
(Igomenitsa - Lefkás - Nafpaktos - Kalavrita).

Karta


1995-04-13, Athéns flygplats - Piréus, (19 km).

Denna gång hade jag lyckats "lura" med min lillasyster Gunilla och hennes man Anders Hjertén från Säffle. Det var deras första cykelsemester. Som vanligt skulle vi ta flygbussen till Pireus hamn. Det var tji. Dom hade bytt till en modernare typ av buss som det var omöjligt att få in cyklarna i. Det blev att cykla i stället. Vi skulle nog hitta vägen. Det tog faktiskt 3 tim i lugnt tempo. Hotell Delfini nära hamnen kostade 8000 drx.
Växelkursen i år var 1000 drachmer (drx) = 33 SEK.


1995-04-14, Pireus -(tåg)- Patres -(båt)- Igomenitsa, (26 km).

Upp tidigt och tåg till Patres. Framme c:a 15.00. Först köpte vi biljetter till båten till Korfu med mellanlandning i Igoumenitsa. Pris per person i 4-bäddshytt var 8600 drx. Rundtur på cykel österut mot bergen. Vi åt i en liten by 250 m.ö.h. Båten avgick kl. 22.00.


1995-04-15, Igomenitsa - Préveza, (97 km).

Vi gick av båten 07.30 i Igoumenitsa. Temp. 18 garder C. Vi köpte frukostmat i en affär och intog den på en parksoffa. Därefter började äventyret igen. Ganska hård cykling med många långa backar. Det blev en lång dag och vi hittade inget hotell förrän vi kom till Préveza. Vi anlände vid 20-tiden och hittade ett bra hotell med namn Dioni mitt i centrum. 9500 drx per rum vilket vi betraktade som dyrt, men vad gör man när det har blivit mörkt och man kört 10 mil.


1995-04-16, Préveza - Lefkás, (30 km).

Vaknade 09.00. Det regnade och var kallt ute, endast 13 grader C! Inget vidare så humöret var inte på topp när vi lämnade hotellet vid 12-tiden. Vi åkte med färjan över sundet till Aktion.

Vi styrde söderut mot Ag. Nikolaos och vidare mot ön Lefkás (Lefkada). Vi hade en hård nordostlig vind i ryggen så det var ju uppmuntrande. Det var en mycket flack väg med lite trafik så det blev faktiskt en skön tur trots regnet och blåsten. Stark medvind kompenserar ju det mesta. Temperaturen hade sjunkit till 11 grader C när vi anlände till Lefkás. Vi hittade ett mycket bra hotell (Santa Maria) med dubbelrum för 7700 drx inkl. frukost och värme! Värmen kom väl till pass så vi kunde torka allt som hade blivit blött. Ingen av oss hade vattentäta cykelväskor på den tiden. Regnet fortsatte hela kvällen.


1995-04-17, Lefkás, (rundtur 77 km).

Denna dag var vädret bättre men fortfarande svalt. Man kan kalla det uppsprucket molntäcke. Vid 9-tiden cyklade vi alla fyra söderut efter östkusten. Vi hade tänkt att ha vilodag eller en dag med en kort rundtur. Det känndes bra i benen så vi körde från by till by via Nidri, Vliho, Marantohori och hamnade slutligen i Vasiliki. Det var många vackra vyer och ett par klättringar men det var ganska blåsigt och kallt, endast 14-15 grader C. Det kom ett par regnskurar men det var mestadels soligt. Vasiliki verkade vara en lugn och behaglig liten hamnstad/by. Vi körde samma väg tillbaka och anlände vid 19-tiden. Vi var alla överens om att Lefkás var en fin ö.


1995-04-18, Lefkás - Agrínion, (64 km).

Upp tidigt och start 09.15. Vädret var nu mycket bättre och framför allt var det varmare. Solen sken. Vi tog vägen över sandbankarna (Kape Gyropetra) i norra änden av Lefkás. Här var det fantastiska beacher. Förmodligen är det packat med folk här under turistsäsongen. Nu var det helt folktomt förrutom oss.

Vi tog vägen österut via Vónitza och Paliámbela till Loútrakion. Till vänster om oss kunde vi hela tiden se en stor sjö, men den är egentligen en havsvik, Amvrakikos-viken, med ett mycket trångt sund vid Préveza. Här tog vi av söderut mot Trífos. Trífos visade sig ligga mycket högt, c:a 500 m.ö.h. Det var en sån där riktig backe dit upp och vi behövde 2 tim på en sträcka av 10 km! Det var en enorm utsikt över Amvrakikos-viken. Trífos visade sig vara en sån där riktigt genuin grekisk by, som det finns så många av bland bergen. Vi stannade, fyllde vattenflaskorna ur en tappkran hos en familj och tog en fika på en taverna. På tavernan satt många gubbar och en av dom ville veta var vi kom ifrån. Sverige, sa vi fast på grekiska förstås. Då blev han intresserad och ville titta på en svensk sedel. Jag tog fram en svensk 100-lapp. Han frågade hur mycket den var värd i drachmer. Tria Xiliades (tre tusen) sa jag och han såg mig misstänksamt i ögonen, men han litade tydligen på mig. Han drog upp en tjock sedelbunt och bläddrade fram 3000 drx och vi bytte pengar och tog varann i hand.

Vägen som var väldigt smal ringlade sig fram genom jordbruksbygd och över böljande kullar. Det är såna här vägar man alltid vill cykla på! Fantastiskt. Ingen trafik. När man åker cykel på sådana vägar känner man sig några år yngre. Slutligen kom vi fram vid 17-tiden till en större by som hette Katoúna. Nu hade vi börjat bli mycket trötta och bestämde oss för att leta efter hotell. Vi frågade på flera ställen efter övernattning. Till slut var det ganska många människor som var engagerade i att skaffa oss bostad för natten, men det visade sig att det inte fanns något. Vi hade redan cyklat 64 km och det visade sig att närmaste hotell fanns i Agrinion. Dit var det c:a 40 km. Vi förhandlade därför med olika personer om priset för en biltransport dit. Det behövdes 2 bilar en pickup-bil som tog cyklarna och en personbil som vi åkte i. Till slut kom vi fram till ett pris av 5000 drx per bil. Hotell Acropol i centrum kostade också 5000 drx.

Som ett alternativ till att åka upp till dessa bergsbyar kunde vi ju ha åkt på en bekvämare väg på låglandet via Amfilochía och ända fram till Agrínion. Så här efteråt var det nog ändå värt ansträngningen att välja bergen.


1995-04-19, Agrínion - Náfpaktos, (78 km).

Upp tidigt och klara för avfärd 08.00 men först åt vi frukost i en park mitt i stan. Till att börja med var det lättcyklat och vägen gick utmed en med grekiska mått mätt stor insjö, Trichonís-sjön. Lunch i en liten stad med namn Thermo. Vägen mellan Agrínion och Thermo var en riktig höjdare, fin utsikt, lite trafik, flera småbyar som vi åkte igenom, ja det var en sån väg som vi hoppas på när vi på kartan försöker hitta lämpliga vägar. Thermo verkade vara en trevlig och genuin stad och vi funderade faktiskt på att stanna till där över natten. Det fanns ett litet hotell i centrum. Kartan visar att det finns flera småvägar som leder långt upp i bergen. De är säkert lämpliga för en dagstur med cykel utan packning eller att vandra på. Dessa vägar lockade.

Det blev inte så utan vi for vidare mot Káto Makrinoú, där vi tog av mot kusten. Nu följde en rejäl uppförsbacke över ett pass och en lika rejäl utförsbacke på andra sidan ända ner till en vacker flod, Evínos. Där vid ena brofästet fanns en kanot- och forsrännarcentral och då kom de gamla forskänslorna fram. Forsarna såg helt fantastiska ut och jag kan tänka mig hur det skulle vara att bli skjutsad uppströms 10-15 km och sedan paddla forskajak tillbaka. Det var inte läge för sånt, utan vi fortsatte uppför nästa berg till Pitsinéika och därifrån kunde vi praktiskt taget rulla de sista 12 kilometrarna ner till Náfpaktos. Hotell Aigli i centrum kostade 6000 drx. Det var mycket kallt på kvällen, och på rummet var det endast 16 grader C så vi måste ta på alla kläder vi hade och dessutom ligga i underställ som vid det här laget var välanvända och svettiga och då är de definitigt inte särskilt varma. Rummet hade naturligtvis ingen värme och det var i övrigt dålig standard.


1995-04-20, Náfpaktos - Diakofto - Kalavrita med minitåg, (70 km).

Start kl. 07.45. Vi for direkt till färjan i Antírrion för båtfärd över till Peloponessos och körde sedan österut på den gamla vägen mot Égion och kom slutligen till Diakofto. Vi kom 13.55, precis när minitåget till Kalávrita skulle gå. Vi behövde lite mat så vi åt först och tog nästa tåg som gick 2 1/2 tim. senare. Vi tog in på hotell Paradeisos och fick bra dubbelrum för 8000 drx.
Tågturen är en fantastisk upplevelse som man inte får missa. Läs om denna i min beskrivning under rubrik Peleponessos 1990


1995-04-21, Kalavrita - Xilokastro - Pireus med tåg, (75 km).

Grekisk Långfredag. Mycket kall morgon med klarblå himmel och vindstilla. Vi köpte med oss frukostmaten och körde några km tills vi kom ut ur stan och satte oss på ett fint ställe intill järnvägsspåret. Nedanför oss rann en ganska stor bäck och där det rinner vatten är det lummigt och där det är lummigt där spelar fåglarna. Som vanligt hördes fågeln som jag tror är en släkting till näktergalen. Bäcken var förresten den som rinner i botten av ravinen med minitåget. Det var en otrolig klar luft och runt om oss kunde vi se fantastiska vyer. Bl.a. såg vi den snötäckta toppen Helmos (2341 m.ö.h.) där jag själv satt 1989 på Påsken och bestämde att jag skulle börja cykla i Grekland. Det var just här i Kalavrita vi startade den första cykelturen 1990. När vi satt där var det svårt att sätta sig på cykeln och fortsätta och samtidigt veta att vi var på väg hem.

Kalavrita ligger på 700 m.ö.h. och vi förväntade oss utförskörning. Mycket riktigt gick de första c:a 10 km utför ner mot 600 m.ö.h. till klostret Méga Spileón. Sen var det slut med det. Här kom en benmördarbacke av den värsta sorten. Det var mycket brant och stigningen var upp till 1010 m.ö.h. Vyerna slår dock det mesta. Helmos var magnifikt och tänk att jag har suttit där uppe och tittat ner. Jag trodde knappt det var sant själv.

Efter passet rullade vi c:a 1000 höjdmeter ända ner till havsnivån! Vi rullade genom ett otroligt landskap med flera småbyar och framförallt en otrolig mängd av blommande träd. Vi hade aldrig sett något liknande och vi måste stanna ideligen för att beskåda och beundra detta. Vägen ringlade sig ner genom den ena 180 graders svängen efter den andra. När vi kommit en bit ner stannade vi till och fikade på en taverna som hette, Stockholm. Mannen som drev Stockholm hade bott några år i Stockholm och talade utmärkt svenska. Visst är världen liten ibland.

Fin cykling längs kusten till Xilokastro och därefter tåg till Pireus. Vi tog in på hotell Delfin för 8000 drx per dubbelrum.


1995-04-22, Athén.

Grekisk Påskafton och efter 18-tiden stänger det mesta i Athén och Pireus. Sightseeing i Athén hela dan.


1995-04-23, Pireus - Athén int. flygplats, (19 km).

Varmt, c:a 23 grader C redan vid 10-tiden. Återigen var vi tvungna att göra den trista cyklingen till flygplatsen. Nästan ingen trafik alls i Pireus, troligen p.g.a. Påskdagen. Det tog 1 tim och 55 min.


Sammanfattning.

Cykelturerna i Grekland har hittills bara blivit bättre och bättre. Efter många års cykelträning och många cykelsemestrar är de långa backarna inte så farliga längre. Vi orkar köra ganska långa sträckor trots den kuperade terrängen.

Total cykelsträcka: 555 km.

Tillbaka